Blir  vi aldrig nöjda?

Blir vi aldrig nöjda?

28 augusti, 2018 1 av MichaelaMurray

Välkomna tillbaka till verkligheten efter en lång och härlig sommar! Har haft ett långt uppehåll från bloggen vilket jag har behövt, har haft ett behov att stänga av allt som har haft med sociala medier under ett tag, kände att det blev för mycket och det tog överhanden. Det har varit så skönt nu i sommar att bara få njuta av solen och värmen, svettas kopiöst på nätterna och längta efter en rejäl regnskur. Och nu verkar ju den önskan slå in… Nu regnar det typ varje dag och nu längtar jag tillbaka till värmen, men det är så vi människor är, aldrig nöjda.
Skolan har börjat och barnen har börjat komma in i rutinen att gå upp i tid på mornarna och gå och lägga sig innan solen går upp. Vardagen är här igen, och det är ganska skönt. Man ska inte underskatta vardagen, den kan vara tråkig och inrutad men det finns en trygghet i det också. Sen är det upp till oss att sätta guldkant på den, strössla lite magiskt glitter och unna oss lite glamour, eller what ever floats the boat. Min sambo överraskade mig förra veckan med biljetter till Lars Winnerbäcks sista konsert för den här turnén på Zinkendamms IP nu lördags, och den var en magiskt episk konsert! Det blev verkligen en guldkant på den lördagen det. Var så mycket uppe i varv när vi kom hem att jag inte kunde sova på natten, så när klockan var 5.30 kunde jag inte ligga kvar i sängen längre utan gick upp och satte på kaffe och la mig i soffan och kollade sjukt dåliga skräckfilmer. Och det var så jäkla härligt! Fick sällskap av hunden och katten som la sig bredvid mig och bara förgyllde hela stunden, Memphis the Cat låg och spann och Esther the Bassett låg och drog timmerstockar. Mina bebisar! Så mycket kärlek!
IMG_1686
På det här temat att aldrig vara nöjd, så har jag myror i brallan när det kommer till att stanna för länge på ett och samma ställe. Det jag syftar på är att jag de senaste 20 åren har flyttat med två års mellanrum och nu börjar jag närma mig den magiska gränsen för mitt boende. Och vad händer då? Nu knarkar jag på Hemnet flera gånger om dagen, flyttar in mentalt på olika ställen och renoverar, möblerar och går bananas. Min sambo är måttlig road av det här, kommer med nya objekt varje dag och ibland ska vi bo tillsammans och ibland var för sig. Försöker nu få bort myrorna i brallan och än så länge har varken Myrr eller något annat bekämpningsmedel funkar. Men jag känner mig så pass väl att jag vet att det kommer försvinna, men under tiden är jag orolig i kroppen, lättretlig och aldrig nöjd. Har nu istället riktat blickarna mot vårt hem och vad vi kan förändra där istället, vilka väggar kan vi måla om, ska köket göras om. Det som de här 20 åren har lärt mig är att jag stormtrivs i kaos, den mest hemtrevliga lukten är inte nybakade kanelbullar utan när det luktar målarfärg. Så det gäller för mig nu att bara ta det lugnt, andas och ha insikt om att det här tillståndet försvinner. Det är kanske är på tiden att jag bryter den onda cirkeln med dessa ständiga flyttar?! Är det någon som känner igen sig i min beskrivning eller jag är helt ensam om det här?!
Jag älskar mitt hem och vill egentligen äta kakan och ha den kvar, men det går inte. Eller om man tror på reinkarnation så kanske jag har varit en nomad, i ständig rörelse.
Nu ska jag blocka mig från Hemnet och inte gå och göra planer på vad som ska förändras här på hemmaplan, ska försöka njuta istället av vad det jag har. Känna tacksamhet och att mitt liv är precis som det ska vara, här och nu.
Stor kram till er alla!
Michaela