Ja, även jag ljuger…

Ja, även jag ljuger…

9 mars, 2019 2 av Mickan74

Satt och scrollade på Facebook då jag såg något som hajade till på, det var en krönika i SvD Perfect Guide som Estelle Nordenfalk har skrivit som hette ”Har vi inte ljugit klart nu?” Här kommer länken (https://www.svd.se/estelle-nordenfalk-har-vi-inte-ljugit-klart-nu?fbclid=IwAR3FzGst0PIiFz2p9ExECApNkZxp2BudVMe2jIqCHkM9kagBVij3HOLR6H4

En väldigt bra skriven krönika om hur vi ljuger på Facebook och Instagram, vi postar bilder som visar hur bra vi har det och hur bra vi är, samtidigt som den psykiska ohälsan bara ökar. Det är en förljugen värld vi lever i där vi i bilder kan visa hur lyckliga och glada vi är på utsidan, men ingen ser smärtan och svärtan på insidan. Och den ständiga jakten på att se perfekt ut, och blir inte bilden helt bra finns det massor av bra appar som kan trolla bort finnar, göra läpparna fylligare, brösten större och midjan smalare. Ju mer jag tänker på det, desto mer brydd blir jag. Vi jämför oss ständigt med andra och tror att alla andra har det så bra, är så lyckliga i sina förhållanden, har perfekta barn som inte röker och krökar på helgerna osv. Men vi ser bara en fasad, en bild av något som inte är sant. Därmed säger inte jag att alla fejkar och förbättrar sina bilder och inlägg, men hur ofta ser vi i våra flöden att någon vågar skriva om hur den egentligen mår eller har det? På riktigt. Och även om det skulle dyka upp något misstänker jag att de flesta scrollar förbi det och hellre tittar på ”fina bilder” som tilltalar oss mer.

Igår satt jag i bilen med min 17-åriga son och då kom vi att prata om Kodak, och han trodde att han visste var det var. Själv skrattade jag åt det och frågade om han aldrig hört uttrycket ”Kodak-moment”! Blev lite nostalgisk när jag tänkte på hur det var när jag var i hans ålder, då hade vi riktiga kameror med filmrullar med 24 bilder, när filmen var slut så skickade man iväg rullen och cirka en vecka senare fick man hem ett kuvert i brevlådan med de framkallade bilderna. Det var lite som julafton när man öppnade kuvertet och tog fram bilderna, och det vanliga var att 80% av bilderna var tagna i motljus, var suddiga eller personen gjorde en ful min, och de resterande 20% var någorlunda okej.Bilderna var som de var, de kunde inte manipuleras. Så är det inte idag direkt..

Nostalgitripp!

Men jag är inte bättre själv, ska jag posta en bild på tex Instagram tar jag typ 100 bilder och ser vilken som blir bäst, sen testar jag vilket filter som blir finast, vilket filter gör mig mindre rynkig och glåmig. Och jag serverar en bild av mig själv som lycklig och lyckad, även om jag gråter på insidan. Den psykiska ohälsan ökar dramatiskt men ingen mår dåligt i sociala medier, är inte det konstigt?! Vad för signaler skickar vi till våra barn? Hur enkelt är det att vara tonåring idag när allt handlar om utsidan? Det är en tanke värd att tänka på.

Den här bilden på mig från i somras är helt oredigerad, det kliar i fingrarna på mig för att jag vill förbättra den. Det kommer jag inte göra, det är såhär jag ser ut med rynkor, pigmentsförändringar och lite annat smått och gott. Håll till godo!

Det jag skriver är en förenklad version av hur det egentligen ser ut idag, det finns fler lager av problematiken. Det viktiga är att lyfta frågan om den psykiska ohälsan och hur vi manipulerar bilden av oss för att framstå i bättre dager. Och jag håller med Estelle, har vi inte ljugit klart nu?

Kram

Michaela