Dags för en självrannsakan kanske?

oktober 21, 2015 0 av Michaela

Det är lite roligt det här med hur vi själva uppfattar oss jämfört med hur andra uppfattar oss, det kan skilja sig som natt och dag. Ska berätta om en händelse nu i helgen som fick mig att göra en självrannsakan.
Jag och min särbo åkte i söndags på en liten biltur och hamnade ute där min bror och svägerska bor, och det blev en Gevalia, ett oväntat besök. Vi hade turen att min bror och svägerska var hemma och vi fick njuta av sällskapet och fika. Vi hade inte träffats alla fyra på länge så det fanns mycket att prata om. När vi var där så upplevde jag mig som så kärleksfull och härlig mot min särbo, lugn och harmonisk. Nästa dag ringde jag min svägerska och tackade för den härliga fikan och passade då och fråga henne om gårdagen, hur hon hade upplevt både mig och särbon.
Hon berättade då ärligt att hon upplevde min särbo precis som vanligt, en härlig norrlänning och då frågade jag henne hur hon hade upplevt mig. Hon svarade på förvånande, ”vill du att jag ska vara ärlig?”, och jag svarade såklart ja på den frågan.
Hon berättade att hon upplevt mig som ganska kall och avvisande och jag fick inte fram ett ord! Hur kunde det vara möjligt när jag själv tyckte att jag var så härlig?! Vi började båda två att skratta som galningar och hon sa att om det jag visade i söndags var min fluffiga och härliga sida så vill hon inte vara i samma i rum som mig när jag är hård. Hur kunde jag uppfatta mig själv så fel?! När jag senare gjorde en självrannsakan av mig själv så kan jag förstå att hon uppfattade mig på det viset, men det är inte på något sätt så jag vill uppfattas.
Jag är så tacksam för att hon vågade vara ärlig med mig och berätta så jag kan få en möjlighet att göra om och göra rätt. Vet vad det bottnar i och jobbar på det. Ibland behöver vi hjälp utifrån för att få insikt om beteenden som inte gör oss rättvisa, och då är det viktigt att kunna ha ärliga människor att fråga. Jag tog inte inte det här som någon kritik eller angrepp på min person utan precis tvärtom, ett tecken på att hon verkligen tycker om mig och vill mig mitt bästa. Att vi sen kunde skratta åt det var förlösande. Men det är skillnad på hur vi själva tror att vi är mot hur motparten uppfattar det, ni kan ju alltid fråga era partners eller barn så kommer ni nog få ett ärligt svar…
Så det är kanske dags för en självrannsakan? Det är väldigt intressant att få höra hur vi uppfattas av andra.  Och jag kan ju passa på att nämna att min särbo inte upplevde mig på det sättet men det är kanske för att vi är så vana med varandra…
Ha det gott!
Kram
Michaela