Hemma igen!

november 10, 2016 0 av Michaela

manligt-kvinnligt
Har kommit hem från resa till Sydafrika med familjen och är fortfarande lite vimmelkantig efter alla intryck och de vilda djuren vi såg på savannen. Det var helt magiskt! Vilken upplevelse, det går inte att beskriva känslan när en stor lejonhanne går förbi den öppna jeepen, cirka 1 meter från oss. Den här resan kommer jag minnas med glädje resten av livet.
Innan jag åkte så skulle jag, enligt mig själv, avhandla ämnet kommunikation här på bloggen och jag har tänkt och tänkt, grävt djupt i det här ämnet och insett att det är ett väldigt stort och brett ämne och det är svårt att komprimera det till ett blogginlägg istället för en avhandling.
Jag ska istället ta några exempel ur mitt liv där jag och min sambo ofta klinschar för att kommunikationen blir fel trots att vi båda menar väl.
Han och jag har olika sätt att uttrycka oss, jag är rakt på sak och han lägger ut texten mer vilket resulterar i att han uppfattar mig som provokativ och kort i tonen, ibland lite överlägsen utan att det är min mening. Jag i min tur kan när han lägger ut texten sitta som en frågetecken och klia mig huvudet och undra vad han pratar om… Här stöter vi ofta på problem och den uppkomna situationen kan sluta på lite sätt, ibland börjar vi bråka tyvärr.
Vi har i vår relation valt att gå i parterapi för att bryta gamla mönster och få en större förståelse för varandra och hur vi pratar med varandra på ett sätt som fungerar för oss båda två. Vi fungerar väldigt bra ihop och är väldigt lika men vår svaga punkt är just att vi missuppfattar varandra. Jag skulle gissa att min manliga sida är mer framträdande och hos min sambo är den hans kvinnliga sida, han är mer känslig än vad jag är, eller säg så här, jag är väldigt tydlig och rak han är mer målande i sitt sätt att prata.
Sen kan han bli helt galen på mig för att jag skämtar om allt, inget är för heligt för att skoja om men oftast så driver jag med mig själv och det jag har gjort och ibland blir skämtet på hans bekostnad.
Det jag känner mellan oss som är det viktigaste är att vi försöker göra något bra tillsammans, då får jag bita i det sura äpplet ibland och vice versa.
Men handen på hjärtat, det finns tillfällen när jag undrar varför jag inte bor själv med barnen men när allt har lugnar ner sig så kommer jag på varför vi är tillsammans. Men det kan ta lite tid ibland…
Ha en skön fortsatt skön kväll!
Kram
Michaela