Kärlek och sorg

oktober 26, 2015 0 av Michaela

Vi snart inne i november och den här hösten har gått så fort. Oktober har varit så vacker och lövens färger är helt magiska! Hade dock oturen när jag kom hem från jobbet att jag tappade en guldfärgad knapp från min rock rakt ner i ett hav av gula löv, men envis som jag är så gav jag inte upp utan hittade knappen till slut. Jag måste ha sett väldigt rolig ut när jag gick och sparkade löv och pratade för mig själv.
November är inte en favoritmånad hos mig av flera anledningar, den är mörk, regnig och ganska trist. Den främsta anledningen till att jag ogillar november så starkt är att det är månaden då vår mamma dog av bröstcancer.
Jag körde ut min särbo med barn till Arlanda igår för de skulle resa iväg på höstlovet och när jag på väg hem igen kom i höjd med Norra Kyrkogården i Solna så bröt jag totalt ihop i bilen. Det har gått snart 11 år sedan mamma lämnade oss men sorgen är fortfarande så stark. Vår mamma var så vacker, galen, rolig, stark och humoristisk, jag kan göra listan längre men för att sammanfatta det, hon var helt fantastisk. Den sorg som kan drabba mig ibland är som ett knytnävsslag i magen, luften går ur mig och tårarna bara rinner. Tanken på att hon inte finns i fysisk form längre blir så svår att greppa, det är lite som att tänka på att universum är oändligt. Jag kommer aldrig kunna känna hennes doft eller ta upp mobilen och bara ringa henne och tjattra lite. Kan känna en sån avund mot de vänner som fortfarande har sin mamma i livet och jag kan bli så provocerad när de tycker att ”mamma är så jobbig”, var tacksam för att just er mamma fortfarande finns i livet för det kan förändras snabbare än vad ni tror.
Det finns så mycket jag ångrar att jag inte berättade för mamma när hon fortfarande levde, och det kommer jag inte få tillfälle att göra. Fick inte chansen att berätta för henne hur mycket jag älskar henne och hur viktig hon var/är för mig även om det fanns stunder när jag suckade högt av irritation eller hyperventilerande av ilska. Mamma kommer alltid vara min förebild. Hon var som en eldig italienska trots att hon inte hade en droppe av italienskt blod i sig. Hon var som en lejoninna när det kom till familjen, hon skyddade oss barn till 1000%, ingen skulle tro att de kunde ge sig på oss ostraffat. Och det gällde alla. Precis som solen har sina fläckar så hade även mamma sina mindre charmiga egenskaper men det spelar ingen roll, hon var grym! Hon var matriarken, vår familjs naturliga ledare som höll ihop oss. Hon är för alltid saknad och älskad.
Det jag vill säga är att vi ska uppskatta det vi har när vi har det för en dag kan det bara borta. Vänta inte med att säga ”Jag älskar dig” till de som du älskar, det är bättre att säga det en gång för mycket än en gång för lite.
Ta hand om er!
Kram
Michaela
höstlöv