Svensk sjukvård…. vet inte vad jag ska säga!
Har gått och tänkt på det här under en längre tid och jag är riktigt förbannad på den svenska sjukvården. Har tidigare haft stor tilltro till den husläkarmottagning jag är listad på men nu är jag bara arg! Förstår att vi är inte mer än människor och alla kan göra fel men när jag nu drabbades har jag absolut ingen förståelse. Okej, ska berätta vad det här handlar om.
I slutet av november förra året sitter jag på morgonen och pratar med min sambo innan jag ska börja jobba, och när jag ska resa upp för att gå känner jag en känsla i ländryggen som jag känt så många gånger förut, ett ryggskott gör entre! Har en historia med upprepade ryggskott, typ ett par tre fyra stycken per år. Går nerför trappan och på 10 minuter är jag helt ”blockhalt”, kan inte lyfta upp benen, ställa upp ren disk i skåpen osv. Det här var en ny upplevelse, men jag tar några Voltaren och hoppas att det ska hjälpa. Men icke sa Nicke. Efter en månad av det här helvetet går jag till husläkaren och får träffa en läkare, en AT-läkare som undersöker mig. Har då börjat misstänka att det är ett diskbråck och förklarar det för honom, och att min morfar, syster och bror har problem med ryggen och att jag vill ha en magnetröntgen. Han tittat då på mig och säger att jag inte kommer få en remiss pga besparingsskäl. WTF! Besparingsskäl!? Jag har inte de vanliga symtomen för diskbråck, och jag kan hjälpligt lyfta benen och kan röra mig. Men han kunde skriva ut Naproxen, som är antiinflammatoriskt och smärtlindrande! Tack för det! GRRR!!! Hjälpte ju, inte mycket… Jag hade en lång diskussion med honom om varför jag skulle få en MR och han höll med, men sa ändå nej pga att det kostar så mycket pengar att skicka patienter på röntgen för ryggproblem. Var så arg att jag kokade, hur kunde han neka mig en MR när jag hade så jävla ont att jag knappt kunde gå eller sova, resa mig upp eller fungera som människa?! Så jag gick med det här och och tänkte att det skulle ge med sig, men det gjorde det inte. Gick till naprapaten under hela den här tiden och vet inte hur mycket pengar det kostade mig, men jag blev ju inte bättre av det och min naprapat sa till slut att han inte kunde göra mer för mig.
Under hela tiden gick jag på gymmet och styrketränade för att hålla det drabbade området i god kondition, se till att blodcirkulationen var bra för det bästa man kan göra när man har ryggskott är att träna lätt och försiktigt. Vissa dagar kändes det bättre i ryggen för att sen gå helt sönder, men jag fortsatte.
I april fick jag nog, då hade smärtan ätit sig in i huvudet och jag började bli tokig. Tog kontakt med en annan privat läkare som på ett nafs skickade iväg en remiss och några dagar senare hade jag en tid för röntgen på Sofia-hemmet, på Skärtorsdagen faktiskt. Han tog mig på allvar och förstod att det var något annat än ryggskott och han vet sen tidigare att jag har en hög smärttröskel.På måndagen efter kom svaret, nämen titta, diskbråck! Jag bröt fullständigt ihop och fulgrät, jag hade då gått med smärta i 5 månader och på det blivit nekad röntgen! Efter det fick jag en tid på Ryggkirurgiska i Strängnäs och fick träffa en specialist där, som sa att jag inte behövde operera. Tack gode Gud för det! Nu ska jag gå på sjukgymnastik och bygga upp muskulaturen vid ländryggen för att undvika att jag åker på ett nytt diskbråck.
Det jag blir så förbannad över är att jag inte blev tagen på allvar, att jag blev ifrågasatt, att jag inte kunde känna skillnad på ett ryggskott och ett diskbråck men framför allt det handlade om BESPARINGAR! Nej, jag har inte någon vidare tilltro till den svenska sjukvården just nu! Att en AT-läkare förklarar för en patient som har sjukt ont att hon inte kommer få en remiss till MR för att det kostar för mycket är ett skämt!
Ju mer jag tänker på det, desto mer förbannad blir jag! Jag är i övrigt en frisk människa och jag betalar skatt för att kunna få tillgång till systemet, men får ändå dörren slängd i ansiktet.
Har inte hört ett ljud från läkaren som nekade mig MR, men han sa att han skulle ringa och kolla upp hur det gick för mig. När/om han ringer kommer det bli ett intressant samtal.
Gissar att det är fler än jag som upplevt det här och det är inte okej! Att jag ska bevisa att jag är trasig, att något inte står rätt till. Och att det enda jag fick utskrivet mot smärtan var typ sockerpiller, kunde inte ens så något som bet på smärtan. Och samtidigt skulle jag få vardagen att gå ihop med jobb, barn och hund. Men som den envisa halvfinne jag är så bet jag ihop och blev sjukt trött på alla frågor om min rygg, det är både en styrka och en svaghet.
Har ni varit med om liknande så skriv gärna om det här!
Ha en superfin och magisk måndag!
Kram
Michaela