Ta tillbaka rodret
Hemma igen efter nästan fem veckor i mitt eget sällskap, det här har varit en av de viktigaste resor jag gjort i mitt liv. Att resa själv trodde jag skulle bli svårt och att känslor av ensamhet skulle skölja över mig titt som tätt, men det blev precis tvärtom.
De första dagarna på plats var tuffa, då klättrade jag på väggarna och var orolig i kroppen, kände stor olust att gå ner till resturangen och äta själv men sen när lugnet infann sig och jag kommit ner i varv njöt jag till 100% av just att vara ensam.
Att kunna vara bekväm med sitt eget sällskap och ha möjligheten att få tiden att få tänka en tanke från början till slut utan av att bli avbruten, WOW säger jag bara.
Jag hade innan jag åkte skrivit ner några frågeställningar som jag ville arbeta med när jag var borta och tack vare att jag fick egen tid så kunde jag hitta svaren på dem. Självklart var saknaden efter barnen enormt stor men tack vare den nya tekniken, internet, så löste sig allt med hjälp av FaceTime och Viber.
Det jag upptäckte när jag var tvungen att ta kommando över mina egna beslut och val var att jag fortfarande hade kraften, den hade bara gått i ide under lite för många år.
Om jag ska beskriva vad jag menar med kraften så handlar det om att veta i vilken riktning jag vill att mitt liv ska ta, vad vill jag uppnå i mina relationer och med mitt arbete. Att ta rodret och aktivt jobba för att nå mina mål. För att komma dit så behöver jag kartlägga livet i stort, och den kartläggningen visade att jag varit roderlös ett tag. När livet snurrar på i en faslig fart så har jag glömt att stanna upp och göra den inventering som behövts. Har låtit andra fatta mina beslut utan att ens reflektera över det, och att komma till insikten gjorde lite ont i mig.
Nu har jag tagit tillbaka kommandot och det har gjort mig stark, medveten och mindre rädd för att göra fel. Fel gör vi hela tiden men kan vi erkänna att vi inte är ofelbara och ”göra-om-och-göra-rätt” så blir livet inte lika svårt att hantera.
Nu när jag hade tiden nere i Thailand satte jag mig ner och gick igenom livet och började att rannsaka de kärleksrelationer jag har haft och tittat på dem och vad som gått fel, vad jag bidragit med och inte, reviderat allt och tagit till mig vad jag har lärt mig om mig själv och det tar jag med mig. Jag har gått från klarhet till klarhet och ser tydligt mina mönster, kan ju inte säga att jag är direkt stolt över allt men det viktiga är att inte slå på mig själv utan lära av erfarenheten och inte göra om samma misstag.
Det här har jag applicerat på alla delar i livet och shit pommes frites vad nyttigt det har varit! Har en helt annan förståelse för mig själv idag och jag kan acceptera det som varit, för jag kommer ju aldrig kunna få det ogjort men jag behöver ju inte göra om det som inte var bra.
Genom att göra den här övningen så slutar jag att vara ett offer, förgörare eller möjliggörande, jag tar ansvar över mina handlingar och det var en skön känsla.
Jag hade inte kunnat komma fram till det här om jag inte fått komma iväg och få distans till livet och vardagen hemma, och jag är så tacksam för att jag fick den här chansen och tog den.
Faan, vi lever bara en gång så varför inte göra det bästa av det?! Livet går ju inte i repris. Vi kan inte leva på gamla meriter eller hålla på och slå på oss själva för saker som hänt för länge sedan, ta istället lärdom av det och gå starkare vidare. För vad är det värsta som kan hända?
Ha en superskön dag och njut av vårsolen, vi går mot ljusare tider och det är helt underbart!
Kram
Michaela