Spelar det någon roll egentligen om man är tjock eller smal?
I media står det mycket just nu om Katrin Zytomierkas inslag hos Malou Efter 10, där hon uttrycker sig nedlåtande om överviktiga och nu blivit tvungen att göra en pudel. Stina Wollter är upprörd och sårad efter Katrines påhopp, och jag gissar att det finns fler kvinnor och män som är överviktiga som också är mindre glada. Katrine är en loose canonball i vad hon kan säga, vilket speciellt TV4 borde vara medvetna om och vara förberedda på. Men hon är inte mer än människa och erkänna att ibland blir det fel.
Det jag vill komma till är de fördomar som finns om både överviktiga och underviktiga, och fördomar mellan tjocka och smala. Jag har alltid varit smal och ibland smalare än vad jag brukar och det kan bero på tex att jag har varit inne i period när jag inte mått så bra. Jag upplever att det är mer accepterat att gå på någon och vara okänslig mot någon som är smal, än att göra detsamma mot någon som är överviktig. Jag har fått höra ganska ofta på senaste tiden att jag ser sjuk ut, ett benrangel, utmärglad, benig osv. Bakom de här kommentarerna finns det mycket kärlek och omtanke för mig, men jag tycker det är väldigt tungt att ständigt få höra det. Jag vet hur jag ser ut och jag vet att det kommer vända snart, det är temporärt. Jag har svårt att tro att någon skulle gå på någon och säga ”vad tjock du är, fetto, borde du inte gå ner i vikt osv och säga att det är av omtanke och sant. Det är bra att vara ärlig men brutalt ärlig kan bli väldigt fel även med det är av bästa välmening. Men vad är bäst, att vara smal och olycklig mot att ha några kilo extra och vara lycklig? Ingen direkt raketforskarfråga direkt!
När jag pratar med någon som har några kilo extra får jag ofta en släng av sleven helt omotiverat för jag är smal och inte kan förstå hur det är att vara tjock, och då vill jag egentligen bara vända det tillbaka. Skulle jag vara en mer lycklig människa för att jag är inte är överviktig? Det är väl inte där lyckan ligger? Lyckan ligger i att trivas med sig själv och den person man är, inte vad vågen visar. Det kroppsideal som råder idag är sjukt och ändå så ligger det i bakhuvudet och maler och stör. Jag bryr inte om någon är tjock eller smal, det är inte min business utan det är personen ifråga jag bryr mig om.
Fick en länk skickad till mig av en härlig människa som jag tittade på idag och blev helt blown away! Tjejen heter Lizzie Velasques och har ett syndrom som bara två i världen har, och det gör det omöjligt för henne att gå upp i vikt. Hon är blind på ena ögat och ser väldigt annorlunda ut mot oss ”vanliga” människor men vilken fantastisk kvinna! Hennes inre kraft är helt magisk och det bara lyser om henne. När jag lyssnade på henne skämdes jag över mina egna I-lands problem, eller jag fick iallafall distans till dem. Om jag tittar på mig och mitt liv så har jag det väldigt bra men jag låter mig mind fuckas av saker som inte betyder något utan bara tar energi och gör att jag hamnar i fel mood.
Är det inte dags att sluta döma hunden efter håren och tillåta oss att vara som vi är och vill vara? Skita i idealen och sätta våra egna ramar och gränser? Vara tillåtande i vårt förhållningssätt mot andra människor? Sluta vara så dömande och vilja sätta etiketter på alla vi träffar och placera in dem i fack. Uppleva livet istället för att bara leva det!
Ha en superskön helg och njut!
Kram
Michaela
Ps! Här kommer länken!
https://www.youtube.com/watch?v=QzPbY9ufnQY
I Surahammar finns det affärer som säljer grönsaker, Färska grönsaker. Alla som dricker läsk är inte överviktiga. Alla som äter chips är inte överviktiga. Alla som är överviktiga äter inte chips. Alla som är överviktiga dricker inte läsk. Alla som är smala är inte friska. Alla som är smala har inte bra värden. Alla som är smala har inte bra kondition. Alla som är överviktiga är inte sjuka. Alla som är överviktiga har inga dåliga värden alls. Alla som är överviktiga har inte dålig kondition. Alla som är smala är inte gratis för samhället. Alla som är överviktiga kostar inte samhället mer pengar än andra. Alla som är smala är inte fria från skadligt fett runt inre organ. Alla som är tjocka har inte skadligt inre fett runt inre organ. Alla som är smala är inte lyckliga. Alla som är tjocka är inte olyckliga. Kärlek, attraktion och vänskap har faktiskt inte med vikt att göra om den är äkta.
Kändisar gör experiment hur det är att vara ett fetto som de brukar kalla det. Istället för att äta sunt och motionera som många överviktiga gör i högre grad än många smala – kanske lika mycket som tvärtom – äter de snabbmat varje dag och slutar motionera. Då kan de inte få så bra värden som många överviktiga har utan får dåliga värden, som vilken smal person som helst riskerar att få av en sådan livsstil. Sedan används deras felaktiga slutsatser som bevis för att det är överviktigas fel om samhällsekonomin inte är som önskat.
Du undrar kanske var jag får allt ifrån. Här är ett ställe: http://www.tv3.se/prisjagarnas-jakt-pa-fetmans-nota
Ett annat sätt är att googla tjock och frisk respektive tjock och vacker för att jämföra med smal och frisk och smal och vacker. Däri finner du skillnaden med attityder mot smala jämfört med mot överviktiga men du kan få höra du är fet även om du är underviktig. Precis som tvärtom.
När jag var smal fanns det folk som sade jag var fet. Jag hade BMI på 18,6 och tvingades upp på en våg med motivationen att jag var så fet fast jag är lång och minsta storleken på damkläder var för stor. När jag fick övervikt krympte avundsjukan och jag fick höra jag var smal av folk som inte ville jag skulle gå ner i vikt. Jag har även fått höra att jag var fet när jag gick upp till normalvikt medan de som var mulliga och gick ner till normalvikt fick höra de var för smala fast de fortfarande var rundare än jag var då. Allt är ju relativt.
Om man går in på sådana här bloggar ser man ofta att det ska vara att smala håller ihop och tjocka håller ihop men vi är ju många som varierat i vikt och inte passar in. Det kan handla om annat än mat och motion. Gener åt båda håll som aktiveras av olika saker. Allt har inte vetenskapen kommit fram till än. Jag hade mer problem med min kropp som smal än som tjock egentligen men jag fick aldrig skulden av samhället för att kosta pengar på grund av vikt men det får jag nu i mediala debatter fast jag inte har kostat samhället pengar på vikt.
Det som gör mig ledsen är hur barn och ungdomar påverkas samt att de som aldrig har varit smala ofta tror att livet blir enklare då men ofta handlar det om annat. Att få respekt. Att inte ta åt sig. Att kunna säga ifrån. Att omge sig med rätt personer. Mot mediastormen står det sig dock inte.
Numera hör ju övervikt oftare ihop med dålig ekonomi och inte ha råd att äta bra mat och då har man ju heller inte råd med den snabbmat de vräker i sig varje dag på kändisarnas undersökningar som ska bekräfta fördomar om tjocka.
Det kan ju faktiskt vara så att man heller inte gillar sådan mat. Keso får man inte äta som smal om man slippa kommentarer och äter du en gång snabbmat som tjock får du skulden för att andra gör det 1000 gånger oftare.
Det var en som såg till att barnet som var transgender inte skulle bli mobbat i skolan och det var ju bra men det barn som hade övervikt skulle tvångsbantas för det ansågs det tillåtet att mobba om barnet inte ändrade sig.
Utifrån det barnets vanor förväntades alla som hade övervikt ta för mycket ketchup och gilla att äta mycket men så är det inte. Läsk är inte heller nyttigare för smala.
Det är alltid någon som kommer med predikningar om att det är osunt och oattraktivt att vara överviktig om någon gör sådana här inlägg och är överviktig. Som om allt skulle handla om att vara smal. De verkar inte så intelligenta. Ytliga. Precis som om alla som är överviktiga skulle bli attraherade av dem bara för att de är smala. Jag blev aldrig attraherad av folk på grund av vikt när jag var smal och inte nu heller. Utstrålning och personlighet och kanske fina ögon och andra fina saker ändrar sig ju inte bara för vikten gör det. Man kan t.o.m. ha samma figur, fast modell större än innan.
Jag blev glad att du belyste olika aspekter på den här sidan. Nej, du blir inte lyckligare för du ändrar vikt så länge det inte handlar om hälsoproblem och viktändring kan hjälpa dig. Du är bra som du är.
När jag idag fick en svacka då jag inte hade någon att prata med som förstod hur dåligt jag – som annars ofta är stark – ibland har mått av den mediala mobbingen trots att jag vet att livet inte är lättare som smal så var det du som sade det jag ville säga till andra. Tack! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv så jag avslutar med att citera dig:
”Är det inte dags att sluta döma hunden efter håren och tillåta oss att vara som vi är och vill vara? Skita i idealen och sätta våra egna ramar och gränser? Vara tillåtande i vårt förhållningssätt mot andra människor? Sluta vara så dömande och vilja sätta etiketter på alla vi träffar och placera in dem i fack. Uppleva livet istället för att bara leva det!”